Muren

Tar tillbaka reflektionen kring den Beijingska trafiken. Vi har just överlevt (och den här gången menar jag verkligen överlevt) en taxifärd med uppenbart påtänd chaufför. Vidgade pupiller, smågalet kacklande skratt samt otroligt ryckiga rörelser. Det var tre minsta sagt spaka herrar som trillade ur taxin efter att ha gjort en rekognoseringstur till Silkesmarkanden. Morgondagen går i shoppingens tecken och för att vara lite förberedda så tog vi en snabb kvällstur för att kolla läget.

I övrigt har dagens huvudpunkt varit den Kinesiska muren. I ottan begav vi oss från hotellet och vid ankomsten till Mutianyu var vi lite besvikna över att det var så molnigt. Efter att ha tillbringat ett par timmar med att gå upp, nere, fram, tillbaka och lite allmänt kors och tvärs var vi evigt tacksamma för att det var molnigt. När väl varenda sten och glugg var kartlagda så blev det till att åka linbana ner. För början var det tänkt att vi skulle åka rutschbana ned till parkeringen där vi fryntlige chaufför väntade. Dock befann sig rutschbanan på andra änden av muren gentemot där vi befann oss och det lockade inte riktigt att traska hela vägen tillbaks så det fick bli en hederlig linbana. Väl nere så tog vi ett sekundsnabbt beslut att det kanske kunde vara en idé att köpa en ny t-shirt från någon av de mångalare som befolkade de lägre regionerna av Mutianyu. Nåväl, efter ett par minuters hejdlöst köpslående gick vi därifrån nöjda och glada. Dock visade det sig att våra inköpta varor snarare var tält än t-shirtar, vi var uppenbarligen framgångsrika i att förhandla om de ekonomiska frågorna medan storleksfrågorna helt glömdes bort. Kan ha något att göra med den i allra högsta grad rådande saltobalansen som alla vi tre upplevde. Hoppas vårt förhandlande blir mer lyckosamt imorgon!